Skönhetsidealen är fler än aldrig förr.

Skönhet är kul, ska åtminstone få vara kul!
Men låter vi det vara kul eller blir det en stress?
Trender som kommer och massor med tips om si eller så – ja visst är det kul!

Alla råd som ska hjälpa oss till att välja vad som är ”rätt” för oss, känns rätt för oss – känns rätt för DIG!

Ja, nu hör vi mycket om skönhet från insidan också. Men vad är det för dig? Vad är skönhet för dig?

I flödet av de yttre idealen.

Vi lever i en värld av massiva flöden av information och lättillgängliga intryck. Dessa som vi, kanske vare sig vi vill eller ej, kan ta ställning till. Visst blir det lätt att tro då att alla andra har det bättre, är snyggare, flitigare, mer framgångsrika (vad det nu är) och lyckligare.

De flesta av oss VET att så inte är fallet men ändå så dras vi nog med i denna intrycksvärld och strävan om att göra rätt – vara rätt.

Men för vem och varför gör vi detta?

Jag hör tyvärr fortfarande många som uttrycker sitt missnöje mot sig själv:

”Jag är alldeles för tjock, har för korta ben, för stor näsa, för tunt hår och för långa tår”

”Jag borde träna mer, äta rätt, hinna mer…..” osv.

Och här spelar inte åldern in…jo, möjligen hör jag ett något mer uttalat missnöje kring kroppen bland oss som är lite äldre.

Kanske för att ungdomens yttre fräschör hyllats till skyarna som den allenarådande måttstocken för vad som anses vackert.

Ganska länge verkar det som om ålderdom setts som något fult, förlegat och kanske till och med har det skickats signaler om att vara äldre är att vara lite mer ”korkad” o:, passé…  hmm:/

Yttre fräschör har ju de yngre liksom en helt naturligt dos av, om än att jag förstott att de heller sällan är helt nöjda.

Kanske de rentav är ännu mer stressade kring att duga och nå upp till alla dagens måååånga ideal på alla plan.

Allt hör i hop.

Men absolut – att vara yngre innebär oftast att vi orkar mer och återhämtar oss lite fortare och det kan finnas en viss frustration i att börja acceptera att så inte är fallet när vi blir äldre – det är väl också helt naturligt, att inte orka? Måste vi det?

Däremot borde vi som är äldre nog ”sträcka” mer på oss, ta plats, och visa på värdet av vad livserfarenheten och kunskap livet gett. Livserfarenhet är en vacker egenskap som så väl behövs för välmåendet.

Av erfarenhet blir man vis sägs det. Visdom är väl grundläggande vackert!

Levnadsåren har ju också gjort att man fått mer tid på sig att kunna sålla i informationen och förhoppningsvis lättare kan ha en ”coolare” 😉 inställning till sina ”brister och tillkortakommanden”.

Man har förhoppningsvis lättare att ryka på axlarna och känna att – folk får ta mig som jag är:). Så länge vi en god intention om att inte göra illa.

 

Kanske ideal är just något som vi aldrig ska uppnå, ett ideal är en fiktiv ”modell” som skapats kanske för att vi tycker om att få drömma och hålla vår vilja vid liv. Används idealen med en gnutta sunt förnuft kan vi plocka godbitarna ur den kakan:)

 

 

Är det Jante eller?

Att uttrycka detta missnöje kring våra yttre attribut är något vi verkar gjort i generationer.

För ve och fasa om vi skulle säga högt och tydligt att vi tycker vi är fina!

Tänk om någon då skulle kunna uppfatta det som om jag tror att jag är ”bättre” än någon annan –  tror att andra tror att jag tror att jag är någon!

Så blir nog bara fallet om vi inte pratar om NÅGOT annat än oss själv och inte tar oss tid att lyssna och se andra.

De flesta är välbalanserade personer på det hållet och är mycket generösa med att ge andra berömmer och komplimanger, vilket är en fin, viktig och trevlig egenskap – att lyfta andra:).

Att ge andra beröm och bekräftelse är oftast lättare, men…..är det lika lätt att ge sig själv beröm ens i våra tankar?

Vem ska jag lyssna på?

Om vi nu så där och lite varstans och då och som oftast, slänger ur oss våra, som vi uppfattar det, ”dåliga” yttre egenskaper, är vi då lika hårda mot oss själv i de inre värderingarna kring våra egenskaper?

Känner vi oss Bra Nog på insidan någon gång? Hinner vi känna efter i denna yttre strävan av att ”lyckas”? Hur är det med balansen på det hållet?

Kan vi känna oss tillfreds med oss själva utan att ha presterat något av de yttre valen?

När de yttre intrycken är så många och hjärnan går på ”högvarv” kring hur vi ska uppfattas i våra yttre, hur mycket plats och tid finns det då kvar att ta sig tid att lyssna på vårt inre och på vad det säger till oss?

Och om vi har tid att lyssna, vad säger det till dig? Vad säger du till dig?

I den lära inom naturmedicinen jag praktiserar talar vi om personers olika konstitutioner – personlighetstyper.

Att vi har olika kroppsformer, egenskaper och mentala balanser som alla på något sätt behövs, ska finnas, för att som alltid uppnå balans – vi kompletterar varann.

Alltså – ALLA former behövs – mångfald gynnar det levande om den är frisk.

Ja…. och egentligen är det kanske just dessa orden och känslan – att vara frisk – som driver vår vilja att sträva efter att se rätt ut, göra rätt och ”passa” in.

Att vilja kunna göra ”allt” som signalerar att vi behövs, att vi är starka och friska nog och kan bidraga med något  för ”flockens” existens. Kan det vara den instinkten som driver? Kanske är det inte mer glamoröst än så? Är det bra eller dåligt för oss? Ja, inte vet jag – jag tycker ju att skönhet ska få vara kul och det är bra nog för mig!

Frågorna kvarstår! Så var är svaren?

Jag tror att ditt svar finns inom dig. För att höra ditt svar, börja med att stanna upp i bland, skapa och hitta rum, där du kan stänga av alla yttre intryck. Låta bruset tystna för en liten stund.

Stäng av radio, tv och telefon, lås dörren. Sätt dig i bilen eller varför inte gärna ta dig ut i naturen en stund. Gärna själv eller i sällskap – men under tystnad:)

Där och då kan du prova höra om det finns en inre röst som vill tala med dig.

Din röst, bara dina tankar kring dig, om dig, bara vara med dig.

Kanske det bara är tyst. Då ska det vara så. Tystnad är något.

Här kan du få tid att reflektera över alla de val och intryck som vi får utifrån, från andra.

Välja till de intryck andra gett dig, om än de kan kännas obekväma, Kanske de har en poäng?

Och välja bort de som inte känns rätt eller funkar för dig och ditt liv just nu.

Att vara lite mer snäll mot dig själv, våga känna att du är och gör bra nog, just där du är – just nu!

Kanske ingen egentligen kan känna dig så bra som du. Som kan ha de svaren du behöver.

Välja dig och dina vackraste visdomar.

Så…av stunder med dig själv gör, tror jag, att vi nog lättare kan plocka ut de godbitarna vi vill ha att njuta av den härliga yttre skönhetsidealvärlden – och den inre! Så det räcker både till dig och till andra. Vi är så privilegierade att ha tid till att välja bland en massa vackert.

Var den bästa versionen av Dig – och alla andra.

Be a Beauty by Happy :)))

/Marie